Kärlek är/ger makt 

En far tröstar sitt barn bland väntande migranter och flyktingar utanför bussterminalen i Istanbul i september 2015.Foto: Yasin Akgul En far tröstar sitt barn bland väntande migranter och flyktingar utanför bussterminalen i Istanbul i september 2015.Foto: Yasin Akgul

Kärlek är makt. Kärlek ger makt över den som älskar. Älskar man släpper man på garden älskar man blir man sårbar.

Och den som är älskad har makt, Makt att styra, återgälla, lyfta eller krossa.
Orden kan betyda hur mycket som helst om de menas, är ärliga. 

http://www.dn.se/kultur-noje/och-storst-av-allt-ar-karleken/

När min egen son var åtta år gammal ställde han mig inför den mest självklara och mest plågade fråga.

”Pappa, älskar du mig?”

Han satt i baksätet i bilen. Vi körde hem efter en fotbollsmatch. Vad hade fått honom att ställa frågan? Vad hade jag gjort? Hade jag suckat besviket efter en dålig passning, hade jag tittat åt ett annat håll?

Jag kunde inte svara honom på en lång stund eftersom jag först måste sluta skaka inombords. Jag andades tungt, jag flåsade.

Kärleken väger väldigt tungt ibland.

Min dotter däremot hade inga problem med min kärlek när hon var åtta år gammal. Jag råkade en dag höra hur hon skröt för sina jämnåriga väninnor att hon kunde linda mig kring sitt lillfinger.

”Jag har en sådan makt över min pappa att jag blir rädd”, sa hon vidare ganska bekymrad.

Hon hade också upptäckt kärlekens tyngd, fast från ett annat håll. Att vara älskad.

Om vi ska vända världen åt en annan riktning måste vi lyda livets verksamma princip: bekräftelse och kärlek. Vi måste lära oss att helt rationella kommer vi aldrig att bli. Därför att vi har en kropp som längtar, som åtrår, blöder och gör ont.

Just nu flyr miljoner människor för sina liv. Om dessa och deras barn tvingas leva i skräck och misär, i underkastelse och förnedring kan vi vara säkra på att framtidens onda andar kommer att finnas bland dem.

Ingenting driver en människa så skoningslöst mot den ursinniga vreden och det besinningslösa hatet som hopplösheten.

Man kan kanske inte rädda alla.

Men man bör försöka.

Texten är skriven av Theodor Kallifatides som föddes i Grekland 1938 och flyttade till Sverige 1964 DEn är mycket längre men jag ville inte kopiera allt. NI får följa länken och läsa den. 

Etiketter: debatt artikel

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln